loggdag

Tänka logga lite, men jag bloggar istället. Eftersom jag dumt nog lånade ut min filmkamera till Hanna och hon inte är här idag och ingen annan i närheten verkar ha någon kunde jag inte heller spela in, tänkte annars göra det.

Jag bestämde precis att vi ska göra en utställningskatalog till vår utställning, eftersom all konst (i mitt huvud i alla fall) verkar bli ganska abstrakt och möjligen svår att tolka om man inte är insatt i vilka tankegångar vi haft under "produktionen". Härligt ord det där, produktion, när det gäller konst. För tankarna direkt till massproduktion och industrialism.

Undrar när vår hetsiga konsumtionsjaktlycka infann sig egentligen? Egentligen har vi väl faktiskt industrialismen att skylla eller hylla. Kan inte tänka mig att folk på 1800-talet var lika fixerade vid prylar som vi, det började väl med massproduktion och reklam. När jag pratar om konsumtion så syftar jag på allt det där man bara köper för att förgylla vardagen, inte det man faktiskt behöver. Men frågan är vart gränsen går.

Det där är ett problem jag har, behöver man nya byxor när man har tre par, bara det att alla är trasiga eller alldeles för tunna för att ha på vintern? Det handlar nog bara om lust. Alltså, om jag har tre par trasiga byxor och är väldigt sugen på nya byxor, har pengarna och känner för att förnya min garderob lite, då är det självklart att jag behöver nya. I mitt huvud. Men, har jag tre par byxor, men är lite snål, inte tycker om att använda byxor och helt saknar motivation kanske det leder till att jag istället kommer fram till att jag behöver en ny blommig klänning att ha de dagar då jag egentligen hade haft ett behov av nya byxor. Så att hålet fylls liksom. Och då kan man ju kontra med att jag egentligen inte alls någonsin behövde ett nytt plagg, eftersom jag likagärna kunde ha lagat byxorna eller kunde ha gått i de vanliga kläder jag faktiskt haft hela tiden, eftersom jag ändå aldrig använder byxor. Ja, ni ser. Jag hade lika gärna kunnat komma fram till att jag behövde en ny t-shirt eftersom mina byxor är trasiga, allt är möjligt att skruva till om man vill tillräckligt mycket. Blablablabla... Förlåt för mina konstiga tankegångar.

För övrigt håller min mamma på att flyga i taket för att jag inte köper nya strumpbyxor; jag har inte ett enda helt par och klagar alltid på det. Hon tycker att jag är alldeles för snål mot mig själv och att strumpbyxor är en sn där grej man måste köpa för sitt studiebidrag. Det hon inte vet är att de där 150 kronorna ett par hållbara strumpbyxor skulle kosta, i mitt huvud istället blir en bild av mina eventuella framtida akrylfärget, eller kanske lite glitterlim, eller kanske lite tyger för kreativa dagar.. Allt handlar om prioritet. Men min mamma skulle tycka att jag var dum om jag resonerade så.

Pusshej // Filippa