Vi experimenterar lite med videobloggskonst, detta är en svårare variant.
blogg
tisdag 24 november 2009
måndag 16 november 2009
Eller leva det riktiga livet?
Tänkte fortsätta på Hannas förra inlägg lite.
Människan har blivit lurad. Alla vill ha mening med sitt liv. Alla vill ha stimulans och variation. Yes, konsumtion! Snacka om variationens himmelrike, men en förrädisk fälla. För egentligen är det man vill ha lite frid och lugn i sin stressade hyperaktiva själ som flippar runt runt utan att någonsin stanna upp. Och tänka. Eller inte alls. Man hamnar i ett äckligt beroende av att köpa sin lycka, och visst, det lyckas ju. För en tid. Tills man inser att allt det där man önskade, all mening man ville ha, inte låg i de där grejerna man köpte för att bilda sig sitt liv.
Man får en snygg tillvaro, man lurar sig själv att man är den man vill vara genom att skaffa sig attribut som stämmer med bilden av sig själv. Jag vill vara smart, kultuverad och bildad. Jag köper hundra begagnade gamla svåra böcker. Jag köper vita spetsgardiner. Jag köper blommiga klänningar. Jag köpter oljefärger. Jag tror att jag är kultiverad och bildad eftersom jag äger det jag kopplar ihop med dessa egenskaper. Jag är lurad. Man älskar det, men man hatar det. Allt är väldigt paradoxalt. Man accepterar läget och börjar istället hata sig själv. Samhället ler nöjt.
När min pappa skulle köpa jeans för några veckor sen frågade han efter ett par som håller länge. Inte så konstigt. Svaret han fick var att det inte tillverkades några jeans som skulle hålla i mer än ett år.
Om man slutade bygga sitt liv på prylar kanske man skulle hitta meningen med livet istället?
Filippa
Människan har blivit lurad. Alla vill ha mening med sitt liv. Alla vill ha stimulans och variation. Yes, konsumtion! Snacka om variationens himmelrike, men en förrädisk fälla. För egentligen är det man vill ha lite frid och lugn i sin stressade hyperaktiva själ som flippar runt runt utan att någonsin stanna upp. Och tänka. Eller inte alls. Man hamnar i ett äckligt beroende av att köpa sin lycka, och visst, det lyckas ju. För en tid. Tills man inser att allt det där man önskade, all mening man ville ha, inte låg i de där grejerna man köpte för att bilda sig sitt liv.
Man får en snygg tillvaro, man lurar sig själv att man är den man vill vara genom att skaffa sig attribut som stämmer med bilden av sig själv. Jag vill vara smart, kultuverad och bildad. Jag köper hundra begagnade gamla svåra böcker. Jag köper vita spetsgardiner. Jag köper blommiga klänningar. Jag köpter oljefärger. Jag tror att jag är kultiverad och bildad eftersom jag äger det jag kopplar ihop med dessa egenskaper. Jag är lurad. Man älskar det, men man hatar det. Allt är väldigt paradoxalt. Man accepterar läget och börjar istället hata sig själv. Samhället ler nöjt.
När min pappa skulle köpa jeans för några veckor sen frågade han efter ett par som håller länge. Inte så konstigt. Svaret han fick var att det inte tillverkades några jeans som skulle hålla i mer än ett år.
Om man slutade bygga sitt liv på prylar kanske man skulle hitta meningen med livet istället?
Filippa
lördag 14 november 2009
att leva ett annat liv
Hej igen!
För några veckor sedan handlade DN:s insida om människor som tröttnat på stressen och det matriella konsumtionsssamhället. Väldigt intressant med folk som stannat upp, ifrågasatt och valt att gå sin egen väg.
Man kan bl.a. läsa om en kvinna som tog ett köpfritt år(kanske något alla borde testa, för att se att det faktiskt går!) och om en man som sålde alla sina saker då prylarna tagit över.
Vi köper saker som ska göra våra liv effektivare, för att göra det lättare. Snabbt, snabbt ska det gå! Allt ska vara enkelt- lätt som en plätt!Men kanske det inte blir så himla himla BRAA bara för att vi införskaffar en super- hubrid-chillieröd-blank-brödrost! Visst, den funkar lysande fram till jul men plötsligt!Plötsligt så får den knäpp och bränner varenda macka, svarta svarta skivor hoppar upp var morgon i en vecka och tillslut blir du så trött att du tar med den till jobbet. Under armen, med dataväskan i den andra och tidningen i den tredje beger du dig över gatan för att lämna i den i elektronikaffären innan jobbet. Men hoppsan! "Vilken otur!" Butiken har visst inte öppnat än....du kollar den eleganta silver klockan med en rad olika siffror, tecken och knappar. Visaren pekar på 10:00. Faaan! Mötet börjar ju nu, så du springer fort, fort. Upp för trappan, in i hissen,*flämt..och tänker ut alla tusen ursäkter du ska ge. Dörren öppnas...men det är...tomt. Undra var alla är? Tittar på den stora klockan på väggen där det står 9:00! Du räknar ihop ett och två och inser att din klocka är sönder, den med...dagen förflyter i en enda röra och när du beger dig hem går du förbi butiken igen. Du ber dem laga den, men de skrattar och säger att det nog inte är någon idÈ, att det blir dyrare än om du köper en ny. Hem, hem utan brödrost för den, den har du slängt i en papperskorg och klockan är redan 21:00- hela dagen är slut! Du blir rasande över allt du inte hunnit med för den där jävla brödrostens fel!....
Vilket flum det jag egentligen ville säga är att kanske så tar prylar mer tid än vad de ger?Fundera?
och läs här
Hanna funderar
Hej svej! Jag funderar lite över varför jag har köpt två saker idag...behövde jag dem verkliger??
fredag 13 november 2009
måndag 9 november 2009
andra videon
http://www.youtube.com/watch?v=pdRrA61x2K0
i fortsättningen blir våra inlägg länkade eftersom det tar över sex timmar att ladda upp dem direkt.
Sorry
i fortsättningen blir våra inlägg länkade eftersom det tar över sex timmar att ladda upp dem direkt.
Sorry
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)