det är alltså juluppehåll av videorna men man kan ju skriva lite i alla fall.
Idag råkade jag ut för den hysteriska julrean. Jag avskyr den. En massa äckliga stressade klädälskande irriterade julsvenskar som säkert redan fått massa nya kläder i julklapp men som måste måste måste handla upp sina nyförvärvade julpengar bara för att det ju är den årliga julrean och den har man ju alltid utnyttjat så självklart måste man ge sig ut i denna jungel av ångest år efter år. Min färd var faktiskt ganska ofrivillig. Min ganska ickerika moder hade köpt en tröja till mig i julklapp, inhandlad på weekday där tjocktröjar faktiskt är ganska dyra, men denna tröja passade tyvärr inte så bra på mig. Så jag skulle byta den. Men då detpå kvittot stod att senaste bytesdgen var på juldagen (då alla butiker är stänga) och tröjan redan var bytt en gång var jag lite orolig att min mamma skulle ha slösat bort pengarna i onödan och att den inte skulle gå att byta så jag kände mig tvungen att få slut på oron så fort som möjligt.
Weekday på julrean är inte så kul. Tillhållet för alla söderfashionmänniskor. Ajaj. Jag tog mig runt lite snabbt och hittade förvånansvärt hela fyra plagg som skulle täcka kostnaden för tröjan. Jag gick dock hela tiden runt med en äckelkänsla i kroppen och ville helst springa ut och ge tröjan till någon hemlös istället, men det kändes inte så bra det heller. Så jag ställde mig i den milslånga kön som tog en halvtimme, tittade på mina blivande tröjor med känslan av att jag aldrig köpt dem om jag inte varit tvungen, och tänkte på alla andra fullt användbara plagg som redan ligger hemma i min garderob.
Fast jag blev ganska nöjd ändå.
Imorgon ska jag köpa taveldukar och sätta igång att måla till utställningen. Och ta kontakt med Hanna och se hur det går för henne.
filippa
lördag 26 december 2009
måndag 14 december 2009
konsumtion istället för kreativitet
hej.
Jag är en ganska erfaren barnvakt vid det här lagret. Vad har detta med konsumtion att göra tänker ni nu? Ganska mycket faktiskt. Jag har börjat fundera lite över det där med barns kreativitet och människors kreativitet över huvud taget. Vid dessa långa barnvaktspass jag haft på sista tiden har jag upptäckt att jag är mycket konservativ vad gäller vad barnen ska göra och inte. Ingen TV. Inga äckliga plastleksaker. De måste lära sig att vara kreativa! Göra egna julkort. Pyssla. Hitta på lekar, hitta på musik, baka.. Tror det är lösningen på världsproblemen.
Men, ungarna behöver ju aldrig hitta på något själva längre! Vill de ha en bil går deras föräldrar och köpter en, trots att de lika gärna kan bygga en egen legobil. Vill de äta kakor handlar man lite äckliga torra mariekex istället för att baka med dem. Man lär dem att konsumtion är lösningen på allt man vill ha, alternativet att liksom fixa det på egen hand finns inte. Det glöms bort. Den kreativa verksamheten är obefintlig och barnen blir lata och hjärntvättade. Dååligt!
Vi är tyvärr alla i samma fälla. Inte tusan ställer jag mig och gör egna köttbullar om jag är sugen på det, när jag lika gärna kan köpa scans mycket billigare och enklare. Jag gjorde faktiskt köttbullar sist jag var barnvakt, och mitt lilla barn tyckte att det var superkul. Man köper sina kläder och glömmer bort hur man syr egna. Man Köper tråkiga och opersonliga julklappar istället för att göra saker som är direkt till de man vill ge det till. Man glömmer hur man gör. Det finns inte längre.
Igår fyllde min lilla lillebror tre år. Jag köpte my dough lera till honom. Väldigt kul. Och kreativt! Mina barn kommer hata mig..
Filippa
Jag är en ganska erfaren barnvakt vid det här lagret. Vad har detta med konsumtion att göra tänker ni nu? Ganska mycket faktiskt. Jag har börjat fundera lite över det där med barns kreativitet och människors kreativitet över huvud taget. Vid dessa långa barnvaktspass jag haft på sista tiden har jag upptäckt att jag är mycket konservativ vad gäller vad barnen ska göra och inte. Ingen TV. Inga äckliga plastleksaker. De måste lära sig att vara kreativa! Göra egna julkort. Pyssla. Hitta på lekar, hitta på musik, baka.. Tror det är lösningen på världsproblemen.
Men, ungarna behöver ju aldrig hitta på något själva längre! Vill de ha en bil går deras föräldrar och köpter en, trots att de lika gärna kan bygga en egen legobil. Vill de äta kakor handlar man lite äckliga torra mariekex istället för att baka med dem. Man lär dem att konsumtion är lösningen på allt man vill ha, alternativet att liksom fixa det på egen hand finns inte. Det glöms bort. Den kreativa verksamheten är obefintlig och barnen blir lata och hjärntvättade. Dååligt!
Vi är tyvärr alla i samma fälla. Inte tusan ställer jag mig och gör egna köttbullar om jag är sugen på det, när jag lika gärna kan köpa scans mycket billigare och enklare. Jag gjorde faktiskt köttbullar sist jag var barnvakt, och mitt lilla barn tyckte att det var superkul. Man köper sina kläder och glömmer bort hur man syr egna. Man Köper tråkiga och opersonliga julklappar istället för att göra saker som är direkt till de man vill ge det till. Man glömmer hur man gör. Det finns inte längre.
Igår fyllde min lilla lillebror tre år. Jag köpte my dough lera till honom. Väldigt kul. Och kreativt! Mina barn kommer hata mig..
Filippa
onsdag 9 december 2009
måndag 7 december 2009
loggdag
Tänka logga lite, men jag bloggar istället. Eftersom jag dumt nog lånade ut min filmkamera till Hanna och hon inte är här idag och ingen annan i närheten verkar ha någon kunde jag inte heller spela in, tänkte annars göra det.
Jag bestämde precis att vi ska göra en utställningskatalog till vår utställning, eftersom all konst (i mitt huvud i alla fall) verkar bli ganska abstrakt och möjligen svår att tolka om man inte är insatt i vilka tankegångar vi haft under "produktionen". Härligt ord det där, produktion, när det gäller konst. För tankarna direkt till massproduktion och industrialism.
Undrar när vår hetsiga konsumtionsjaktlycka infann sig egentligen? Egentligen har vi väl faktiskt industrialismen att skylla eller hylla. Kan inte tänka mig att folk på 1800-talet var lika fixerade vid prylar som vi, det började väl med massproduktion och reklam. När jag pratar om konsumtion så syftar jag på allt det där man bara köper för att förgylla vardagen, inte det man faktiskt behöver. Men frågan är vart gränsen går.
Det där är ett problem jag har, behöver man nya byxor när man har tre par, bara det att alla är trasiga eller alldeles för tunna för att ha på vintern? Det handlar nog bara om lust. Alltså, om jag har tre par trasiga byxor och är väldigt sugen på nya byxor, har pengarna och känner för att förnya min garderob lite, då är det självklart att jag behöver nya. I mitt huvud. Men, har jag tre par byxor, men är lite snål, inte tycker om att använda byxor och helt saknar motivation kanske det leder till att jag istället kommer fram till att jag behöver en ny blommig klänning att ha de dagar då jag egentligen hade haft ett behov av nya byxor. Så att hålet fylls liksom. Och då kan man ju kontra med att jag egentligen inte alls någonsin behövde ett nytt plagg, eftersom jag likagärna kunde ha lagat byxorna eller kunde ha gått i de vanliga kläder jag faktiskt haft hela tiden, eftersom jag ändå aldrig använder byxor. Ja, ni ser. Jag hade lika gärna kunnat komma fram till att jag behövde en ny t-shirt eftersom mina byxor är trasiga, allt är möjligt att skruva till om man vill tillräckligt mycket. Blablablabla... Förlåt för mina konstiga tankegångar.
För övrigt håller min mamma på att flyga i taket för att jag inte köper nya strumpbyxor; jag har inte ett enda helt par och klagar alltid på det. Hon tycker att jag är alldeles för snål mot mig själv och att strumpbyxor är en sn där grej man måste köpa för sitt studiebidrag. Det hon inte vet är att de där 150 kronorna ett par hållbara strumpbyxor skulle kosta, i mitt huvud istället blir en bild av mina eventuella framtida akrylfärget, eller kanske lite glitterlim, eller kanske lite tyger för kreativa dagar.. Allt handlar om prioritet. Men min mamma skulle tycka att jag var dum om jag resonerade så.
Pusshej // Filippa
Jag bestämde precis att vi ska göra en utställningskatalog till vår utställning, eftersom all konst (i mitt huvud i alla fall) verkar bli ganska abstrakt och möjligen svår att tolka om man inte är insatt i vilka tankegångar vi haft under "produktionen". Härligt ord det där, produktion, när det gäller konst. För tankarna direkt till massproduktion och industrialism.
Undrar när vår hetsiga konsumtionsjaktlycka infann sig egentligen? Egentligen har vi väl faktiskt industrialismen att skylla eller hylla. Kan inte tänka mig att folk på 1800-talet var lika fixerade vid prylar som vi, det började väl med massproduktion och reklam. När jag pratar om konsumtion så syftar jag på allt det där man bara köper för att förgylla vardagen, inte det man faktiskt behöver. Men frågan är vart gränsen går.
Det där är ett problem jag har, behöver man nya byxor när man har tre par, bara det att alla är trasiga eller alldeles för tunna för att ha på vintern? Det handlar nog bara om lust. Alltså, om jag har tre par trasiga byxor och är väldigt sugen på nya byxor, har pengarna och känner för att förnya min garderob lite, då är det självklart att jag behöver nya. I mitt huvud. Men, har jag tre par byxor, men är lite snål, inte tycker om att använda byxor och helt saknar motivation kanske det leder till att jag istället kommer fram till att jag behöver en ny blommig klänning att ha de dagar då jag egentligen hade haft ett behov av nya byxor. Så att hålet fylls liksom. Och då kan man ju kontra med att jag egentligen inte alls någonsin behövde ett nytt plagg, eftersom jag likagärna kunde ha lagat byxorna eller kunde ha gått i de vanliga kläder jag faktiskt haft hela tiden, eftersom jag ändå aldrig använder byxor. Ja, ni ser. Jag hade lika gärna kunnat komma fram till att jag behövde en ny t-shirt eftersom mina byxor är trasiga, allt är möjligt att skruva till om man vill tillräckligt mycket. Blablablabla... Förlåt för mina konstiga tankegångar.
För övrigt håller min mamma på att flyga i taket för att jag inte köper nya strumpbyxor; jag har inte ett enda helt par och klagar alltid på det. Hon tycker att jag är alldeles för snål mot mig själv och att strumpbyxor är en sn där grej man måste köpa för sitt studiebidrag. Det hon inte vet är att de där 150 kronorna ett par hållbara strumpbyxor skulle kosta, i mitt huvud istället blir en bild av mina eventuella framtida akrylfärget, eller kanske lite glitterlim, eller kanske lite tyger för kreativa dagar.. Allt handlar om prioritet. Men min mamma skulle tycka att jag var dum om jag resonerade så.
Pusshej // Filippa
lördag 5 december 2009
julkola blir också konsumtion
hej! Jag glömde totalt bort att spela in en video i fredags, vi bestämde att vi skulle göra det på varsitt håll denna vecka. Får ursäkta. Så jag skriver lite nu istället,har ingen kamera hemma.
Idag har jag ägnat dagen åt att baka chokladkolor, stoppa in alla dessa i små smörgåspappersomslag och sedan göra fina små burkar åt dem. Det tog många timmar. Under tiden funderade jag lite över det där med konsumtion på julen. Det är ju då alla handlar som allra mest. Och det härliga/förskräckliga är att inget dåligt samvete finns att få; vi handlar ju i regel åt andra än oss själva, och gåvor måste ju räknas som något positivt. Jag tänker för min del inte bidra till julhetskonsumtionen i år. Jag tänker göra alla mina julklappar själv. Problemet är väl att man även då måste konsumera mängder; istället för att köpa en tavla måste man se till att man har en duk, olika penslar, färg, och allt annat som tillkommer. Men jag tror ändå att det är bättre. Nu tänker jag utifrån ett miljöperspektiv; egentligen tror jag att det är miljön som tar mest stryk av all konsumtion. Eller, jag vet det, men jag brukar ju verka så inne på att det är människans person och själ som är den mest utsatta. Men det kan man ju fixa till genom medvetenhet, med miljön är det inte på samma sätt.
För att föra lite logg över vårt arbete måste jag erkänna att min arbetsmoral jag haft hela hösten nu början tryta och ingenting jag nu bestämmer mig för att göra är garanterat att det blir gjort. Jag är lite som en disktrasa man kramat ur för många gånger (källhänvisning till min och min goda vän Annikas filosofiska samtal i årskurs nio). Tillslut är disktrasan torr, hur hårt man än vrider. Men, jag har i allafall förflyttat mina målargrejer till skolan så att jag kan måla på vår projekttid, och jag har även målat lite mer på min tavla. Till min förskräckelse inser jag att alla normala människor antingen kommer att tro att tavlan handlar om franska revolutionen eller om den kristna tron med en enkel och väldigt odjup bild av helvetet, Jesus och himlen. Detta är INTE vad tavlan försöker säga. Får väl känna mig missförstådd och konstnärlig istället.
Angående vår utställning så har vi nu ett nytt alternativ på plats; Hannas vind. Den går tydligen att fixa till riktigt bra. Problemet blir bara vår konstfilm. Hur gör vi med den? Vi måste hitta någon med en projektor man kan sätta upp. Hur funkar det?
Jag tänker mig att jag går ut och dokumenterar julshoppingen med min kamera om några dagar någon lördag då den är som värst. Det blir väl ganska bra konsumtionsfoton. Problemet är att jag vill skildra någon slags problematik, vilken har jag inte ännu kommit underfund med. Jobbigt.
Flililililililiiiippaaaa
Idag har jag ägnat dagen åt att baka chokladkolor, stoppa in alla dessa i små smörgåspappersomslag och sedan göra fina små burkar åt dem. Det tog många timmar. Under tiden funderade jag lite över det där med konsumtion på julen. Det är ju då alla handlar som allra mest. Och det härliga/förskräckliga är att inget dåligt samvete finns att få; vi handlar ju i regel åt andra än oss själva, och gåvor måste ju räknas som något positivt. Jag tänker för min del inte bidra till julhetskonsumtionen i år. Jag tänker göra alla mina julklappar själv. Problemet är väl att man även då måste konsumera mängder; istället för att köpa en tavla måste man se till att man har en duk, olika penslar, färg, och allt annat som tillkommer. Men jag tror ändå att det är bättre. Nu tänker jag utifrån ett miljöperspektiv; egentligen tror jag att det är miljön som tar mest stryk av all konsumtion. Eller, jag vet det, men jag brukar ju verka så inne på att det är människans person och själ som är den mest utsatta. Men det kan man ju fixa till genom medvetenhet, med miljön är det inte på samma sätt.
För att föra lite logg över vårt arbete måste jag erkänna att min arbetsmoral jag haft hela hösten nu början tryta och ingenting jag nu bestämmer mig för att göra är garanterat att det blir gjort. Jag är lite som en disktrasa man kramat ur för många gånger (källhänvisning till min och min goda vän Annikas filosofiska samtal i årskurs nio). Tillslut är disktrasan torr, hur hårt man än vrider. Men, jag har i allafall förflyttat mina målargrejer till skolan så att jag kan måla på vår projekttid, och jag har även målat lite mer på min tavla. Till min förskräckelse inser jag att alla normala människor antingen kommer att tro att tavlan handlar om franska revolutionen eller om den kristna tron med en enkel och väldigt odjup bild av helvetet, Jesus och himlen. Detta är INTE vad tavlan försöker säga. Får väl känna mig missförstådd och konstnärlig istället.
Angående vår utställning så har vi nu ett nytt alternativ på plats; Hannas vind. Den går tydligen att fixa till riktigt bra. Problemet blir bara vår konstfilm. Hur gör vi med den? Vi måste hitta någon med en projektor man kan sätta upp. Hur funkar det?
Jag tänker mig att jag går ut och dokumenterar julshoppingen med min kamera om några dagar någon lördag då den är som värst. Det blir väl ganska bra konsumtionsfoton. Problemet är att jag vill skildra någon slags problematik, vilken har jag inte ännu kommit underfund med. Jobbigt.
Flililililililiiiippaaaa
tisdag 24 november 2009
måndag 16 november 2009
Eller leva det riktiga livet?
Tänkte fortsätta på Hannas förra inlägg lite.
Människan har blivit lurad. Alla vill ha mening med sitt liv. Alla vill ha stimulans och variation. Yes, konsumtion! Snacka om variationens himmelrike, men en förrädisk fälla. För egentligen är det man vill ha lite frid och lugn i sin stressade hyperaktiva själ som flippar runt runt utan att någonsin stanna upp. Och tänka. Eller inte alls. Man hamnar i ett äckligt beroende av att köpa sin lycka, och visst, det lyckas ju. För en tid. Tills man inser att allt det där man önskade, all mening man ville ha, inte låg i de där grejerna man köpte för att bilda sig sitt liv.
Man får en snygg tillvaro, man lurar sig själv att man är den man vill vara genom att skaffa sig attribut som stämmer med bilden av sig själv. Jag vill vara smart, kultuverad och bildad. Jag köper hundra begagnade gamla svåra böcker. Jag köper vita spetsgardiner. Jag köper blommiga klänningar. Jag köpter oljefärger. Jag tror att jag är kultiverad och bildad eftersom jag äger det jag kopplar ihop med dessa egenskaper. Jag är lurad. Man älskar det, men man hatar det. Allt är väldigt paradoxalt. Man accepterar läget och börjar istället hata sig själv. Samhället ler nöjt.
När min pappa skulle köpa jeans för några veckor sen frågade han efter ett par som håller länge. Inte så konstigt. Svaret han fick var att det inte tillverkades några jeans som skulle hålla i mer än ett år.
Om man slutade bygga sitt liv på prylar kanske man skulle hitta meningen med livet istället?
Filippa
Människan har blivit lurad. Alla vill ha mening med sitt liv. Alla vill ha stimulans och variation. Yes, konsumtion! Snacka om variationens himmelrike, men en förrädisk fälla. För egentligen är det man vill ha lite frid och lugn i sin stressade hyperaktiva själ som flippar runt runt utan att någonsin stanna upp. Och tänka. Eller inte alls. Man hamnar i ett äckligt beroende av att köpa sin lycka, och visst, det lyckas ju. För en tid. Tills man inser att allt det där man önskade, all mening man ville ha, inte låg i de där grejerna man köpte för att bilda sig sitt liv.
Man får en snygg tillvaro, man lurar sig själv att man är den man vill vara genom att skaffa sig attribut som stämmer med bilden av sig själv. Jag vill vara smart, kultuverad och bildad. Jag köper hundra begagnade gamla svåra böcker. Jag köper vita spetsgardiner. Jag köper blommiga klänningar. Jag köpter oljefärger. Jag tror att jag är kultiverad och bildad eftersom jag äger det jag kopplar ihop med dessa egenskaper. Jag är lurad. Man älskar det, men man hatar det. Allt är väldigt paradoxalt. Man accepterar läget och börjar istället hata sig själv. Samhället ler nöjt.
När min pappa skulle köpa jeans för några veckor sen frågade han efter ett par som håller länge. Inte så konstigt. Svaret han fick var att det inte tillverkades några jeans som skulle hålla i mer än ett år.
Om man slutade bygga sitt liv på prylar kanske man skulle hitta meningen med livet istället?
Filippa
lördag 14 november 2009
att leva ett annat liv
Hej igen!
För några veckor sedan handlade DN:s insida om människor som tröttnat på stressen och det matriella konsumtionsssamhället. Väldigt intressant med folk som stannat upp, ifrågasatt och valt att gå sin egen väg.
Man kan bl.a. läsa om en kvinna som tog ett köpfritt år(kanske något alla borde testa, för att se att det faktiskt går!) och om en man som sålde alla sina saker då prylarna tagit över.
Vi köper saker som ska göra våra liv effektivare, för att göra det lättare. Snabbt, snabbt ska det gå! Allt ska vara enkelt- lätt som en plätt!Men kanske det inte blir så himla himla BRAA bara för att vi införskaffar en super- hubrid-chillieröd-blank-brödrost! Visst, den funkar lysande fram till jul men plötsligt!Plötsligt så får den knäpp och bränner varenda macka, svarta svarta skivor hoppar upp var morgon i en vecka och tillslut blir du så trött att du tar med den till jobbet. Under armen, med dataväskan i den andra och tidningen i den tredje beger du dig över gatan för att lämna i den i elektronikaffären innan jobbet. Men hoppsan! "Vilken otur!" Butiken har visst inte öppnat än....du kollar den eleganta silver klockan med en rad olika siffror, tecken och knappar. Visaren pekar på 10:00. Faaan! Mötet börjar ju nu, så du springer fort, fort. Upp för trappan, in i hissen,*flämt..och tänker ut alla tusen ursäkter du ska ge. Dörren öppnas...men det är...tomt. Undra var alla är? Tittar på den stora klockan på väggen där det står 9:00! Du räknar ihop ett och två och inser att din klocka är sönder, den med...dagen förflyter i en enda röra och när du beger dig hem går du förbi butiken igen. Du ber dem laga den, men de skrattar och säger att det nog inte är någon idÈ, att det blir dyrare än om du köper en ny. Hem, hem utan brödrost för den, den har du slängt i en papperskorg och klockan är redan 21:00- hela dagen är slut! Du blir rasande över allt du inte hunnit med för den där jävla brödrostens fel!....
Vilket flum det jag egentligen ville säga är att kanske så tar prylar mer tid än vad de ger?Fundera?
och läs här
Hanna funderar
Hej svej! Jag funderar lite över varför jag har köpt två saker idag...behövde jag dem verkliger??
fredag 13 november 2009
måndag 9 november 2009
andra videon
http://www.youtube.com/watch?v=pdRrA61x2K0
i fortsättningen blir våra inlägg länkade eftersom det tar över sex timmar att ladda upp dem direkt.
Sorry
i fortsättningen blir våra inlägg länkade eftersom det tar över sex timmar att ladda upp dem direkt.
Sorry
lördag 24 oktober 2009
Höstlov
Hej! Nu är det Filippa som skriver. Tänkte bara rapportera att det är höstlov och det innebär att vi redan måste bryta vårt löfte om att uppdatera med en film i veckan. No! Vet att brutna löften sänker trovärdigheten, men höstlov är väl en ok ursäkt ändå. Denna vecka kommer jag att tillbringa i Lettland, och för att utnyttja detta till max ska jag se till att fota på ämnet konsumtion under tiden. Det är nämligen en hjälpresa och jag tänkte att man kunda peka både på vår konsumtionshysteri som syns tydligt i och med att vi kan skicka så mycket av våra grejer dit, och även deras ekonomiska svårigheter. Vad har konsumtion för betydelse i Lettland?
Hare bra pussoch kram eller något.
Filippa
Hare bra pussoch kram eller något.
Filippa
tisdag 20 oktober 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)